Introducerades som en trädgårdsväxt från Nordamerika och är idag utbredd över hela Sverige. Den sprider sig snabbt och kan konkurrera ut annan vegetation i de miljöer den trivs i, ofta längs med vägar, järnvägar och i trädgårdar. Blomsterlupinen har en förmåga att binda kväve och därmed gödsla jorden, vilket missgynnar många ängsblommor som trivs i magrare jordar. Blomsterlupin är inte EU-listad med utreds för att tas med i en nationell förteckning över invasiva arter.
Vresrosen trivs i dyn och kustmiljöer och har en förmåga att skugga och tränga ut övrig vegetation. Den kan förändra strandmiljöer genom att stabilisera och beskugga, vilket har en negativ effekt för den biologiska mångfalden i omgivningen. Vresros är en storväxt förgrenad buske som kan bli upp till två meter. Fröna är inneslutna i nypon som kan spridas långa avstånd då de har förmågan att flyta i både söt- och saltvatten upp till 40 veckor. Vresros är inte EU-listad men utreds för att tas med i en nationell förteckning över invasiva arter.
Parkslide är en bambuliknande växt som införts genom trädgårdshandel. Den kan bilda stora, täta bestånd som tränger undan övrig vegetation. Den har också påvisat ha en negativ effekt på livsmiljöer för groddjur, kräldjur, fåglar och däggdjur. Parkslide sprider sig genom rotskott och är mycket svårt att få bort. Naturvårdsverket rekommenderar att inte göra någonting om man har parkslide på tomten, eftersom man riskerar att trigga igång växten och få en ökad spridning. Parkslide är inte EU-listad med utreds för att tas med i en nationell förteckning över invasiva arter.
Jättelokan är avsiktligt införd som en trädgårdsväxt, men den sprids också oavsiktligt med jord som innehåller dess frön. Jättelokan kan bli upp till 5 meter hög och bildar täta bestånd. Den utkonkurrerar andra växter om plats och solljus och kan också påverka näringstillgången i jorden. Växtsaften kan orsaka svåra blåsor vid hudkontakt och bör hanteras med stor försiktighet. Jättelokan kan förväxlas med Tromsöloka som också är invasiv. Jätteloka är EU-listad.
Sidenört är en snabbväxande, giftig växt från Nordamerika som har införts som trädgårdsväxt. Genom en etablering kan den förändra hela ekosystem och utgör ett särskilt hot mot konkurrenssvaga gräsmarksväxter och vissa ryggradslösa djur. Den kan också etablera sig på odlad mark och konkurrera ut grödor, med ekonomiska konsekvenser som följd. Sidenört blir mellan 150-200 cm hög, har läderartade blad och känns lättast igen på de stora frökapslarna. Den är även giftig för betande djur och är allergiframkallande. Sidenört är EU-listad.
En kallaväxt från Nordamerika som introducerats till Sverige genom trädgårdshandel. Arten sprids med fröer och rotskott och kan bilda mycket stora bestånd längs vattendrag. Varje planta kan ta upp till en kvadratmeter i anspråk och på så sätt kan den konkurrera den naturliga vegetationen. Då arten endast förekommer på få platser bedöms det vara möjligt att utrota den i Sverige. Gul skunkkalla är EU-listad.
Jättebalsamin infördes avsiktligt till Sverige som en trädgårdsväxt och som en foderväxt till bin på grund av sin höga nektarproduktion. Den växer i stora bestånd och har förmåga att sprida sig över långa avstånd. De täta bestånden gör att den konkurrerar med andra växter om plats, solljus och pollinationer. Den förändrar också näringsomsättningen i jorden då frön och växtdelar som inte bryts ner bildar ett lager som missgynnar etableringen av andra växter. Den trivs i fuktiga till blöta näringsrika miljöer, till exempel hyggen, skogsbäckar, högörtsängar, stränder, rika sumpskogar eller parker. Jättebalsamin är EU-listad.
Kanadensiskt gullris är en vanlig trädgårdsväxt som trivs i många olika miljöer med olika närings- och fuktighetsnivåer. Genom etablering i sandrika och näringsfattiga torrängar, stäppmiljöer och ruderatmarker utgör den ett hot mot inhemska lågvuxna och konkurrenssvaga växter. Den känns igen på sina gula blomställningar och kan bli mellan 50-200 cm hög. Varje planta kan producera flera tusen frön som sprids med vinden. Den kan blandas ihop med trädgårdsväxten höstgullris och den inhemska arten gullris. Kanadensiskt gullris är inte EU-listad men utreds för att tas med i en nationell förteckning över invasiva arter.
Utseendet på sjögull påminner om gul näckros, men med flikiga kronblad och mindre flytblad. Sjögull trivs i näringsrika sötvatten så som vikar och hamnar, där den kan täcka stora områden och tränga bort andra arter. Om du kör båten genom bestånd av sjögull riskerar du att sprida arten, då avslitna stjälkar kan bilda nya bestånd. Sjögull är inte EU-listad.
Signalkräftan
är väl etablerad i hela Sverige och en av de mer välkända invasiva arterna.
Signalkräftan är bärare av kräftpest, vilken är den främsta orsaken till att
den utrotat den inhemska flodkräftan från många av våra vattendrag och sjöar.
Vuxna signalkräftor har en ljus fläck vid ”tumgreppet” på klorna vilket
flodkräftan inte har. Signalkräfta är EU-listad.
Den vitfingrade brackvattenskrabban har troligen kommit hit genom barlastvatten eller fartygsskrov. Det är en mycket liten krabba, grön till grönbrun i färgen, som blir upp till två centimeter över ryggskölden. Den klarar av att reproducera sig i Östersjön och konkurrerar med inhemska arter om mat och utrymme. Farhågan är att den kan vara smittbärare av sjukdomar tilll andra kräftdjur och musslor. Den kan också ansamlas på fiskeredskap och förstöra fångst eller potentiellt sätta igen vattenledningsrör. Vitfingrad brackvattenskrabba är inte EU-listad.
Svartmunnad smörbult är en tålig fisk som klarar att leva och föröka sig i både söt- och saltvatten. Där fisken etablerar sig uppvisar den ett aggressivt beteende och skrämmer bort andra fiskar, vilket gör att den kan få en betydande negativ effekt på ekosystem. Den blir cirka 10 till 17 centimeter lång och har en gulgråbrun färgteckning. Vid lek blir hanen helt svart med vitkantade stjärtfenor. Svartmunnad smörbult är EU-listad.
Ullhandskrabban sprids med barlastvatten från fartygstrafiken och har en stor förmåga att anpassa sig till olika miljöer. Krabban förökar sig i saltvatten men lever i sötvatten. Den vuxna krabban har en rundad ryggsköld på max 10 centimeter och namnet avslöjar det främsta kännetecknet, att klorna täcks av ”ullig” borst. Ullhandskrabban gräver och bygger gångar och kan därmed underminera strandkanter och flodbanker. Den kan även orsaka skada för fisket genom att förstöra redskap och ta fångsten. Kinesisk ullhandskrabba är EU-listad.
